RSK Bloggen

Martin Folkesson, snart 35 år gammal, snart tvåbarns far, snart flintskallig och snart bättre än någonsin... Igen!



Som rubriken antyder, den här krönikan kommer att ägna sig åt att vända och vrida på begreppet Martin Folkesson. En man med många strängar på sin lyra, en man med många olika ansikten.

Att beskriva Martin för någon som inte har träffat honom är ungefär som att beskriva en 12 åring. Han är egoncentrisk, flamsig, tramsig, narcissistisk och på alla sätt omöjlig att ha att göra med om han sätter den sidan till. Kritiserar du honom är det som att hälla vatten på en gås, det rinner av honom och troligen har han inte ens märkt det.

Om man googlar Martin Folkesson kan följande text läsas (om inte annat borde samma text gå att läsa): "I ett nötskal kännetecknas Martin Folkesson av att han saknar samvete; hans liv handlar om att tillfredsställa egna behov på andra människors bekostnad. Egen vinning är det som gäller i alla lägen. Låter det misstänkt likt psykopati? Vänta bara: "Kärnan i psykopati har beskrivits som grandiositet (falskt förhöjd självbild, en illusion om att man är mycket bättre och kan mycket mer än vad som i verkligheten är fallet), manipulativitet, kylig brist på medkänsla och hal, opålitlig charm."

Här ovan har vi ringat in en del av de yttringar som kännetecknar Martin bra. Vi går vidare och ställer oss frågan, är det bara det? Nej, Martin är så mycket mer, faktiskt så väldigt mycket mer..
 


Ibland när vi på RSK vis bollar gris så bollar vi Damp. Det är till Martins ära och för den okunnige läsaren är det en hint om vad som nu komma skall. Damp är ett förlegat uttryck, omodernt och felaktigt. Den rätta termen för sjukdomen är ADHD.
ADHD är följande: Attention-Deficit/Hyperactivity Disorder är en neuropsykiatrisk störning som utmärks av bristande uppmärksamhet och hyper- eller hypoaktivitet. Just det... Vi pratar hyperaktivitet och vuxen ADHD så det sprutar om det!

Inget ont om ADHD eller psykopater, men det ställer höga krav på personerna i Martins omgivning. Turken är en en bekant man för de flesta av oss, men kanske inte för alla. För att göra en rättvis beskrivning av Martin behöver även Turken granskas lite. Turken är Rådmansö SK:s ordförande, innan det lagkapten sedan Ryssen anföll. Turken personifierar uttryck som ansvar, medkänsla, kamratskap och välvilja. Behöver jag skriva att Martin och Turken har hängt ihop sen blöjåldern?
Likt en amöba har Martin levt genom Turken, han har manipulerat den snälle & godtrogne Turken, han har utnyttjat Turken i alla lägen för att vinna något på det själv och gärna om det drabbat Turken själv. Men Turken har alltid funnits där för Martin, som en trofast hund, ansvarsfull och vänligt inställd. Två personer som är varandras raka motsatser, men ett batteri behöver ju som bekant en plus och en minus pol för att fungera.

Flera spelare känner till dilemmat. Du skall åka och träna, gumman är hemma. Hon tycker att du kan träna en annan dag, du försöker förklara att det är träning idag. Gumman blir arg, sonen/dottern skriker, du blir velig, kanske du kan träna en annan dag osv osv... I Martins fall ser det (såklart) annorlunda ut. När Martin åker och tränar står hans under av tålamod Mia och hans lille kopia av sig själv på trappen och vinkar av pappa till träningen. Det brukar låta ungefär så här: "Hej då Pappa/Älskling, ta god tid på dig, ingen brådska tillbaka.". Och vem kan klandra dem? Vi andra träffar Martin ett par tre dagar i veckan och tycker nog att det räcker ganska bra...

Sanningen att säga är nog detta en väldigt korrekt bedömning av Martin Folkesson, de flesta som känner honom skulle skriva under på detta. Men, som jag nämnde tidigare är ju Martin så mycket mer än en falskspelande psykopat med vuxendamp...

Han är även vår lagkamrat, en spelare som helt otroligt nog bara utvecklas och utvecklas hela tiden. För varje år som går blir karl´n snabbare och snabbare och hans kropp blir mer och mer deffad. Martin har en förmåga att bidra starkt till uppladdningen vid matcherna och han har en härlig vinnarmentalitet. (Även om den bara är där under 90 minuter, före och efter matchen är den som bortblåst.) Dessutom visade han en sida av sig själv i våras som få av oss kände till, möjligen Turken och Kalle som arbetskamrater. Martin tog ton i omklädningsrummet och efter det kunde man ha hört en knappnål ramla till golvet. Efter 3 sekunder bröt gapskrattet ut. Jocke Bom-Boms haka hade ramlat ner till golvet av förvåning och ingen förstod någonting. Martin hade efter år av flams och trams och idiotiska upptåg sagt något så verbalt och begåvt att ingen trodde att de hört rätt. Det var ungefär på samma skräll nivå som när jesus gick på vattnet. Efter det har vi dock inte sett den sidan något mer...

Martin är ett levande bevis på att fotboll går att spela så länge man själv tycker det är roligt, han är dessutom ett bevis på att man inte behöver stå på toppen av karriären när man är 20, man kan vara det varje träning! Martin förespråkar alltid devisen "Motivation slår klass". Även där lever Martin som han lär. Med kort varsel i våras blev Martin kallad till bortmatchen mot Rimbo p g a skada/sjukdom. Martin gick in från start i backlinjen till höger och började med att stirra ut vår gamle bekanta Ahmad "snöret" Youseff. Efter 45 minuter gick vi till paus vila, dock i underläge 0-1. Martin hade under de första inte släppt förbi snöret en enda gång. Efter ytterligare 45 minuter var matchen slut och vi stod som segrare med 3-1. Snöret var sedan länge utbytt och Martin i toppluva och vantar den 28/5 var lycklig. Endast någon vecka senare avgjorde han själv derbyt mot Hallsta borta med ett härligt skott från straffområdes kanten.

Vi kan slutligen konstatera att Martin är en unik krigare men också att vi inte skulle orka med så många fler Folkesonis... Det räcker bra med en Martin, men ett omklädningsrum behöver en Martin Folkesson, en snart 35 årig tvåbarns far med Fredrik Ljungberg flikar på huvudet och ett varmt hjärta på rätta stället.