RSK Bloggen

..bakom oss "fotbollsstjärnor" är förstås våra mammor!

Som ända sedan tider vi själva inte minns, matat oss, pysslat om oss, tröstat oss och skjutsat oss.. Till matcher och från träningar, till högstadiediscon och hem från fester!

Papporna finns också med i bilden, men på ett annat sätt kanske för många.. lever lite genom sin son eller dotter ute på planen och har generellt högre krav på prestation av densamme.

Mammor bara finns där.. Hur matchen slutade eller vilka den spelades mot är inte alls viktigt, det viktiga är att sonen/dottern är mätt och inte har blödande skrubbsår på knäna.

RSK bloggen har därför valt att intervjua en "fotbollsmorsa", eller kanske vi ska kalla henne för "idrottsmamma",det har uppenbarligen inte bara varit fotboll på hennes söners agenda.

OBS! Mamman vill av rädsla för att framstå som "curling mamma" inte ställa upp med sitt eget namn eller bild..

RSK-Bloggen - Vad tycker du är det bästa med att ha och haft aktiva barn?
Idrottsmamma - Ja.. Man vill att ens barn skall ha roligt och uppleva roliga saker, det gör att man som förälder själv har roligt. Rent egoistiskt så får man ju själv uppleva mycket skoj och spännande matcher, möta andra föräldrar och ungdomar som man aldrig annars skulle ha träffat.

RSK-Bloggen - Hur många timmar per vecka tror du att du har lagt ned på dina söerns idrottande?
Idrottsmamma - Oj.. Ja, den yngsta, när han var riktigt ung stannade jag ofta kvar under träningarna då vi bodde ungefär 20 minuter med bil från idrottsanläggningen. Åtminstone någon av träningarna blev det så.. Jag skulle uppskatta att ungefär 6-7 timmar i veckan, fast på vintern var det mera eftersom han spelade ishockey då. Det tog mer tid och var mer omständigt.

RSK-Bloggen - Hur får man tiden som förälder att räcka till?
Idrottsmamma - Jobba nätter...

RSK-Bloggen - Har du någongång försakat något eget intresse p.g.a dina söners idrottande?
Idrottsmamma - Nej, det har jag aldrig.

RSK-Bloggen - Har du någongång begränsat någon av dina söner i deras utövande av sport?
Idrottsmamma - Nej, jag tror inte det. Om jag skulle ha försökt någon gång så skulle de kanske inte ha lyssnat heller, idrotten har alltid varit viktig. Min yngsta son spelade ett tag både innebandy, ishockey och fotboll när han bodde hemma och han ville aldrig missa en träning, men då fick han ju pussla lite själv, stanna kvar hos kompisar och träna dubbelt vissa dagar. Men varken jag eller deras pappa har satt upp några gränser gentemot deras idrottsutövande, nej..

RSK-Bloggen - Om du måste säga någonting som varit jobbigt eller som är jobbigt med dina söners idrott?
Idrottsmamma - Ja du, det vet jag inte vad det skulle kunna vara.. (Efter längre betänketid) Det skulle väl kunna vara när han avstår familjeaktiviteter för fotbollen eller ishockeyn på den tiden, för typ en träningsmatch.. Han avslutade en gång en semesterresa med en kompis i södra Sverige i förtid för att sommarträningen började den dagen, då tyckte jag att han var knäpp.. Och när han och hans kamrater gjorde som tradition att spela intern match i ishockey på julaftons förmiddagarna.. Då undrade man lite vilken dag man inte skulle behöva skjutsa, vilken dag som skulle vara familjedag på året. Men såhär efteråt så kan jag bara konstatera att det mesta har varit fantastiskt roligt.

RSK-Bloggen - Hur kom det sig att det blev idrott?
Idrottsmamma - Våran familj har alltid idrottat, så det var nog oundvikligt och föll sig naturligt.

RSK-Bloggen - Hur viktig har idrotten varit för dina söners uppfostran och hur viktig tror du att den är generellt för ungdomar idag?
Idrottsmamma - Jätteviktig.. Som svar på båda frågorna! Ungarna får lära sig att umgås med varandra och med andra vuxna, att visa respekt och att få respekt. De får lära sig disciplin till en viss grad. Sen tror jag också att ett idrottande barn som är trött om kvällarna inte har lika mycket energi att hitta på bus och andra dumheter..

RSK-Bloggen - Om jag frågar spontant om ett bästa minne från någon av dina söners idrottande, vad kommer du att tänka på då?
Idrottsmamma - Oj, det är ju fullt av minnen förstås.. Alla år.. (Efter en liten betänketid) Men ett minne som jag tyckte var väldigt roligt var när min yngsta son spelade match med A-laget och var avbytare. Det var en slutspelsmatch i Upplandscupen, kvartsfinal kanske, och jag och hans äldre bror och ett par bekanta till oss var på matchen och tittade. Våra bekanta hade sympatierna hos det andra laget, ett Uppsala lag som de varit aktiva i.. Och min grabb blev inbytt i slutet av matchen men det blev förlängning med första målet vinner och tror du inte att det var han som gjorde det! Då blev jag stolt och det är ett av många roliga minnen..

RSK-Bloggen - Avslutningsvis, har du något du vill säga till andra föräldrar och blivande föräldrar?
Idrottsmamma - Nja, råd och råd.. Men sparka in era ungdomar i idrottsfamiljen och se till att de stannar kvar där!